Ok.... läste precis ut Carolina Gynnings bok om sitt liv som "glamourmodell"...
För er som inte varit mentalt närvarande på ett tag så kan jag berätta att Carolina var med i Big Brother, vann skiten, är blond, har enorma tuttar, skitfint ansikte med fräknar (avis) och jobbar idag som konstnär, programledare på tv och lite allt möjligt liksom. What ever pays the rent!
Jag läser mycket, älskar böcker... men läser liksom både sånt som är bra och mindre bra. Allätare skulle man kunna kalla det. Och vad kan man säga om Ego Girl... inte speciellt bra, men högst intressant för en sån icke cool människa som jag. Det sista man kan säga om Carolina är att hon haft tråkigt i sitt liv. Hon har sannerligen mött en hel del intressanta människor genom åren, eller intressanta var väl kanske att ta i. Våghalsiga och orädda stämmer bättre in.
Hon har genom åren dragit en och annan lina kokain, haft gruppsex med totala främlingar och druckit mängder av sprit.... bara för att vakna på någons soffa i ett land långt utanför Sveriges gränser och undra: "Vad fan hände egentligen igår?"...
Jag beundrar hennes rättframhet, hennes totala orädsla för ALLT och hennes skinn på näsan. Ingen sätter sig på Carolina. You go girl! Hon går sina egna vägar och det har gjort henne till den hon är idag. Men samtidigt så kan jag inte låta bli att undra... alla dessa coola människor som hon umgåtts med... är dom verkligen lika coola en regnig måndagsmorgon, spiknyktra, utan 112 linor kokain i kroppen... bakis och skakis... bleka och skabbiga?
Jag skulle säkert oxå kunna ha gruppsex och spinna runt med en motorcykel i vardagsrummet tills det började ryka ur parketten om jag var hög som ett höghus på kokain... men jag vet bestämt att i nyktert tillstånd så vågar jag inte ens flirta med den där ursnygge killen i kassan på Konsum. Ciao!
För er som inte varit mentalt närvarande på ett tag så kan jag berätta att Carolina var med i Big Brother, vann skiten, är blond, har enorma tuttar, skitfint ansikte med fräknar (avis) och jobbar idag som konstnär, programledare på tv och lite allt möjligt liksom. What ever pays the rent!
Jag läser mycket, älskar böcker... men läser liksom både sånt som är bra och mindre bra. Allätare skulle man kunna kalla det. Och vad kan man säga om Ego Girl... inte speciellt bra, men högst intressant för en sån icke cool människa som jag. Det sista man kan säga om Carolina är att hon haft tråkigt i sitt liv. Hon har sannerligen mött en hel del intressanta människor genom åren, eller intressanta var väl kanske att ta i. Våghalsiga och orädda stämmer bättre in.
Hon har genom åren dragit en och annan lina kokain, haft gruppsex med totala främlingar och druckit mängder av sprit.... bara för att vakna på någons soffa i ett land långt utanför Sveriges gränser och undra: "Vad fan hände egentligen igår?"...
Jag beundrar hennes rättframhet, hennes totala orädsla för ALLT och hennes skinn på näsan. Ingen sätter sig på Carolina. You go girl! Hon går sina egna vägar och det har gjort henne till den hon är idag. Men samtidigt så kan jag inte låta bli att undra... alla dessa coola människor som hon umgåtts med... är dom verkligen lika coola en regnig måndagsmorgon, spiknyktra, utan 112 linor kokain i kroppen... bakis och skakis... bleka och skabbiga?
Jag skulle säkert oxå kunna ha gruppsex och spinna runt med en motorcykel i vardagsrummet tills det började ryka ur parketten om jag var hög som ett höghus på kokain... men jag vet bestämt att i nyktert tillstånd så vågar jag inte ens flirta med den där ursnygge killen i kassan på Konsum. Ciao!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar