Spolarvätska...

Renar. Vilka fantastiska djur. Alltså inte intelligensmässigt kanske, men visst 17 blir man glad av dom. Har idag varit på rensläpp. Renarna i norra Jämtland svälter vintertid och därför fraktas dom söderöver. Till oss. Inte till min bakgård precis, men till skogarna i norra Hälsingland.

Så idag har jag kört bil. Som fan. Dit gick det bra, men hem var ett helvete. Kolsvart, en miljon mötande bilar, snömodd och NOLL spolarvätska. Inser ni att efter att ha legat bakom 200 olika långtradare och vispat med vindrutetorkarna i ren desperation så blir det inte rent? Inte utan spolarvätska. Det blir bara värre, mycket värre… som en mjölkig hinna. Då är det verkligen en hit att åka i mörker och möta en miljon bilar. Man ser inte ett jävla skit alltså!

Men det blir som en mani till slut. Man vevar på med vindrutetorkarna ändå. I hopp om ett mirakel. Jag hoppades hela tiden att det skulle börja regna. Tänkte flera gånger att jag skulle stanna och spotta på rutan. Låter sjukt, men jag var desperat. Men man får ju inte stanna på en motorväg…

Jag höll på att få panik. Grät nästan dom sista 10 milen hem. Satt och spände ögonen i dom vita vägmarkeringarna för att jag inte skulle köra in i vajerräcket. Fasen så läskigt det var! Och vad fort alla idioter kör.

Men som sagt…. Vilka fina renar. Och vad stämningsfullt det var. Vinter, snö, skog och så renar i full galopp. Det var bara tomten som fattades. Fick så oändligt mycket fina bilder…