Nu är det jul....

Äntligen. Sista timmarna på jobbet. Knäppte av datorn, svepte glöggen och gick hem. Har nog aldrig längtat efter julen så mycket som i år. Måste leta fram ett gammalt bilbatteri och koppla in mig så att jag får laddas riktigt ordentligt under ledigheten och får tillbaka energin.

Har funderat mycket över den här bloggen och dess existens. Vad jag skriver om och varför. Det har ju mest blivit ett virrvarr av privata reflektioner, funderingar och hinder på vägen. Jag har väl resonerat som så att man får ta det jag skriver för vad det är. Min vardag och mina funderingar kring det. Inte speciellt spännande alla gånger. Jag skriver inget politiskt och inget kontroversiellt. Man behöver inte läsa.

Det är därför som jag inte förstår hur ett inlägg om varför jag inte skriver vykort, kan göra någon så förbannad att han/hon känner sig tvingad att skriva rätt så läskiga påhopp. Jag står för det jag skriver här. Jag kommer i fortsättningen radera dom inlägg som skrivs anonymt. Har ni nått att säga mig så gör gärna det, men stå för det ni skriver, då kan vi ha en dialog.

Den dagen som jag slutar skriva här, så kommer det vara för att jag lessnat, för att orden tagit slut. Inte för att någon försöker skrämma mig.

Till helgen ska jag...

Ta in granen och klä den med mina barn. Hoppas inte ALLA kulorna går sönder.

Slå in julklappar.

Dricka vin med Agnes.

Göra dajm.

Storhandla.

Fundera på vart alla som kommer till jul ska sova. Vi har ett stort hus och mycket golvyta, men det är inget hotell om ni förstår vad jag menar. Vi har inte 12 sängar so to speak.

Leta fram mitt pass. Det är ju skitviktigt.

Björn i ide....

Shit vad jag känner mig seg och ineffektiv på jobbet just nu. Seg som smörkola i huvudet. Det går lååååångsamt det mesta. Känner mig okoncentrerad och oengagerad. Lyssnar inte på folk och säger va, va, va, hundra gånger om dagen. Har aldrig längtat efter att få vara ledig så mycket som nu.

Har funderat på det här med julkort. Skickar inga. Inte för att jag inte vill och kan, men för att jag är så lat. Jag ids inte. Skickar inte ens vykort när jag är utomlands. Och varför skicka julkort till människor som man träffar daglidags? Jag fattar grejen med att skicka till folk som man sällan träffar eller människor som bor långt, långt bort… men till grannen? Eller svägerskan? Känns så fånigt? Men nu har julkorten börjat trilla in hemma och då får jag lite dåligt samvete… borde jag kanske i alla fall…? Men nä, alla som jag känner, tycker om och umgås med har jag redan önskat en god jul…. Och ett riktigt maffigt 2008 också för den delen. Jag hoppas att det bästa av det bästa kommer styra kosan er väg. Att ha er omkring mig betyder allt.

Narnia

8 minusgrader. Det kunde lika gärna vara 38 minus. Så känns det. Tungt att andas och rått, rått, rått. Kylan kryper sakta uppför benen och lamslår låren. Världen ser konstig ut. Overklig.

Vi har inte en flinga snö, men världen är täckt av någon konstig frost som ser ut som tunga, oformliga kristaller. Kommer att tänka på Narnia. Ungefär så ser det ut. Evig vinter. Frostiga kristaller har tryckts upp ur gatubrunnarna och bildar långa rör som flikar sig likt kronbladen på rosor. Ser helt sjukt ut, men ändå vackert. Granarna är tunga av isiga kristaller och nått frostigt vitt puder som gör att dom ser ut som sådana där fula jularrangemang som man kan köpa nedsprejade med nått vitt skit. Det ser så skumt ut. Jag bara väntar på att drottningen Vita Häxan ska komma farande. Grym och elak. Peka på mig med sin långa piska.

Jag har aldrig sett något sånt här förut. Känns lite läskigt. För det känns inte normalt. Det är fint att titta på, men man börjar ju onekligen fundera på vad som håller på att hända med miljön. Måste nog se "En obehaglig sanning" en gång till.... fan vad den är bra...

Nedräkning...

Nedräkningen har börjat. Värmen sprider sig sakta i min totalt utarbetade kropp. Fan vad trött jag är. Allt går på rutin. Till och med när jag ler. Jag minns hur man gör, men det ligger inget större engagemang bakom. Vet vid vilka tillfällen jag BORDE le och får liksom påminna hjärnan om hur man gör. Känns helt sjukt!

Jag måste onekligen vara en av dom ynkliga människor som påverkas nått grymt av en dålig sommar. Hade vi någon sommar? Hade vi solsken? Jag minns inte… minns bara regnet som strilade. Kläderna som blev liggandes i lådan och solskyddet som aldrig behövdes appliceras.

Det ska bli så skönt med jul och ledighet. I 12 dagar ska jag bara äta, sova, mysa med min familj, vara med kompisar och ta det lugnt. Startskott- lördagens årliga julfest med kompisar och barn.

Ser faktiskt fram emot nästa år… känns som det kommer bli ett intressant år. Många barn på gång. Det rasslade bara till i bekantskapskretsen och så började magarna växa till höger och vänster. Känns lite underligt. Alla har blivit så vuxna och ansvarstagande. Känns roligt, men samtidigt lite konstigt. Svårt att förklara, men först finns inget barn, och sen så finns det. Så stort och förunderligt, samtidigt så självklart.

Helgen som gått…

Granexpedition med familjen. Tjusigt exemplar har huggits på familjens mark. Ber om ursäkt om det var på farbror Sörens sida. Svårt att vara riktigt säker när man är flera hundra meter in i en stor skog. Fin var den i alla fall.

Gjorde illa ryggen. Så nu har jag skitont. Går som en gammal tant. Lätt framåt lutad och klagande.

4- åringen var på kalas. Stor lycka när present skulle inhandlas.

Hade skumt samtal med mamman till en av sonens lekkamrater. Hon har tydligen bestämt att hennes son inte får leka med min 4- åring. Efter en incident i somras. Barnen kastade sten. Inte bra. Jag håller med henne till 145%. Helt oacceptabelt. Det är inte lek. Men borde det inte räcka med en tillrättavisning och en ordentlig förklaring? Ett halvår senare så anser hon fortfarande att dom inte bör leka med varandra. Dessa killar är inga ligister… busiga som pojkar är, men herregud… nu får dom inte leka med varandra alls. Punkt!

Bakade lussebullar och minttryffel.

Nu är det så kallt här hos oss att hunden vägrar gå ut. Hon är lite speciell och egen i vanliga fall, men nu lägger hon sig ner redan i hallen. Knappt att vi får ut henne för att kissa, långpromenader kan man glömma. När hon var liten och vi skulle gå ut när det var kallt, så började hon darra redan i hallen, vid ett par tillfällen bestämde hon sig dessutom för att kissa i hissen på väg ner. Hon passar således rätt bra i vår familj. Mycket personlighet och bestämd.

Reflektioner och lite planer...

Det äckligaste jag vet just nu är kvinnor som sparar ut tånaglarna för att kunna göra fransk manikyr. Ryser bara jag tänker på det. Tånaglar ska vara kortklippta och välvårdade. That’s it!

Sen funderar jag på om NÅGON verkligen köper och sover i vattensäng nu för tiden? Känns så 80-tal och Miami Vice.

Sen har jag insett att min pappa har rätt. Det är inte förrän man bygger sitt tredje hus som man vet EXAKT hur man vill ha det. Planerar redan för fullt och gör minnesanteckningar i huvudet.

Sent tycker jag det är trist med människor som ljuger mig rakt i ansiktet och så får jag höra sanningen från annat håll. Varit några incidenter nu under året… hoppas jag slipper den skiter nästa år.

Jag vill öppna heminredningsbutik. Kombinerat med en asduktig florist. Någon som vill hänga på? Det saknas nått i den här stan till kolmila. Dessutom borde NÅN fatta att det även behövs en saluhall, men vem fan lyssnar på mig? Jag har tjatat om det i flera år.

Jag måste flytta, kan inte se mig själv bo på månen dom nästkommande 50 åren. Nä det är inte ens ett alternativ. Så nu fick ni nått att skvallra om alla smygläsare. Stora grejer på gång här. Barn, miljoner, flytt och inredningsbutik. Tissel tassel! Ska bara komma på ett riktigt bra koncept som inte redan finns i 2000 butiker….

Julens goda gärning...

Foto: Torbjörn Andersson

Har ni läst artikeln i Expressen idag om kvinnan Sohelai i Irak som måste sälja sin 4 månader gamla dotter på den svarta barnmarknaden för att kunna överleva? Om inte… snälla gör det. Flickan är till salu för 6000 kronor- till vem som helst som kan betala. Köp några färre julklappar till varandra i år och hjälp dessa kvinnor att överleva tillsammans med sina barn.

Den svenska organisationen Kvinna till Kvinna hjälper kvinnor i konfliktområden och har tät kontakt med kvinnoorganisationer i Irak. De försöker hjälpa kvinnor som lever under hedersrelaterade dödshot, misshandlas eller tvingas till prostitution. De driver också frågor om mänskliga rättigheter på kvinnofängelserna och om rätten att bära vilka kläder man vill.

Sätt in pengar på Kvinna till Kvinnas konto: pg 90 18 00-3

Märk inbetalningen: Kvinnor i Irak
www.kvinnatillkvinna.se

En redig kvinna med beslutsångest...

Ok, idag har jag varit en god kvinna. En redig sådan. Började dagen med att göra frukost åt barnen. Sen dagissvängen. Gick med hunden i skogen. Plockade mossa till mina jularrangemang. Om man nu kan kalla det det. Jag skulle vilja bli florist. Tror jag ska skola om mig. Storhandlade eftersom sambon ringde mig på jobbet sent, sent igår kväll och sa lite anklagande: ”Vi har ingen mat. Vi har inget att äta. Barnen svälter. Fixa” Gjorde jularrangemang med varierad nöjdhet från min sida. Vissa JÄTTEBRA…. Andra mindre bra. Jag måste känna på detta ett tag och kanske göra om. Dammsög. Gick med hunden igen. Åt lunch. Och nu sitter jag här och berättar en massa saker för en massa människor som kanske inte ens bryr sig.

På tal om det så har jag haft en utomkroppslig upplevelse tror jag. Satt här på jobbet och plötsligt så ser jag allt liksom lite utifrån och in. Och jag tänkte: ”Jaha, här sitter jag och tror att det jag gör är viktigt. Att det spelar en viktig roll i ett större sammanhang. Att det har en betydelse. Att det jag gör just nu påverkar världen i ett större, lite mer komplext sammanhang. Och nu ska jag snart in i sändning… vad surrealistiskt. Absurt!”

Det fick mig att tänka lite… och eftersom jag är så rastlös av naturen och grymt otålig så funderar jag på jobb. Vad vill jag? Har svårt att se framför mig att jag ska jobba i 30 år till. Vad ska jag göra i 30 år? Jag som vill upp i graderna redan nu. Det blir lite konstigt. Måste ha tålamod. Slita som en hund, som mina föräldrar säger. Alla unga människors lott tydligen. Att slita som en hund i flera år, innan BELÖNINGEN kommer. Om man inte har en rik farsa förståss, då kommer väl belöningen på en gång.

Så många planer, så många funderingar. Skiftar var eviga dag. Inga direkta planer, bara lösryckta fragment av planer. Det kommer jag inte långt med.

Hur svårt ska det vara?

Ok... nu blir jag snart galen. Är frustrerad som ett litet barn som inte får godis på en onsdag och som inte förstår VARFÖR? Jag har hittat detta hus. Vill ha, vill ha, vill HA! Så enkelt är det.

Jag kan inte sluta tänka på det, det har blivit en mani. Jag känner mig enormt frustrerad över att det danska företaget Walther & Co valt att enbart ha ett telefonnummer på sin hemsida? Va? Ingen mail? Och genom deras hemsida får privatpersoner inte handla... bara SÅ puckat!

Hur ska jag få tag på detta hus? Någon som vet? Ni inredningstokiga människor? Finns detta i Stockholm månne? Isåfall var?

Jag kommer gråta krokodiltårar under hela julen om jag inte får tag på detta... så fint, så fint....

Vilken dag....

Måndagmorgon. Börjar i kaos med två ungar som uppenbarligen vaknat på helt fel sida idag. Skrik, slagsmål, gråt och matkastning. Lackade ur totalt. Men fick iväg dom till dagis. Där 4- åringen bestämde sig för att bada i en 50 cm djup vattenpöl på gården. Med overallen. Dyblöt ända in på kalsongerna. Slås återigen av hur snabb han är. Det tog inte mer än 4 minuter. Fick klä på honom allt som låg i ombyteslådan och regnkläder. Svetten lackade…. Hade 4 kvinnliga pedagoger som stod och lyssnad på hur pedagogisk och positiv jag är med mina barn. ;) Shit vad jag behöver vara ledig nu….

Sen kom nästa jävla grej. Åmselemördaren benådas och kommer att släppas ut i sommarsolen nästa sommar. Helt ofattbart! Vart fan är världen på väg? Han sköt ihjäl tre människor på en kyrkogård 1988. Avrättade dom för en jävla cykels skull. Han ska fan inte benådas. Han ska få torka bort på en anstallt någonstans där han varken får uppleve vare sig sommar, sol eller kvinnor igen. Han ska inte ut. Det är inte rätt. Han är en mördare och såna borde inte få vandra på gatorna.