En redig kvinna med beslutsångest...

Ok, idag har jag varit en god kvinna. En redig sådan. Började dagen med att göra frukost åt barnen. Sen dagissvängen. Gick med hunden i skogen. Plockade mossa till mina jularrangemang. Om man nu kan kalla det det. Jag skulle vilja bli florist. Tror jag ska skola om mig. Storhandlade eftersom sambon ringde mig på jobbet sent, sent igår kväll och sa lite anklagande: ”Vi har ingen mat. Vi har inget att äta. Barnen svälter. Fixa” Gjorde jularrangemang med varierad nöjdhet från min sida. Vissa JÄTTEBRA…. Andra mindre bra. Jag måste känna på detta ett tag och kanske göra om. Dammsög. Gick med hunden igen. Åt lunch. Och nu sitter jag här och berättar en massa saker för en massa människor som kanske inte ens bryr sig.

På tal om det så har jag haft en utomkroppslig upplevelse tror jag. Satt här på jobbet och plötsligt så ser jag allt liksom lite utifrån och in. Och jag tänkte: ”Jaha, här sitter jag och tror att det jag gör är viktigt. Att det spelar en viktig roll i ett större sammanhang. Att det har en betydelse. Att det jag gör just nu påverkar världen i ett större, lite mer komplext sammanhang. Och nu ska jag snart in i sändning… vad surrealistiskt. Absurt!”

Det fick mig att tänka lite… och eftersom jag är så rastlös av naturen och grymt otålig så funderar jag på jobb. Vad vill jag? Har svårt att se framför mig att jag ska jobba i 30 år till. Vad ska jag göra i 30 år? Jag som vill upp i graderna redan nu. Det blir lite konstigt. Måste ha tålamod. Slita som en hund, som mina föräldrar säger. Alla unga människors lott tydligen. Att slita som en hund i flera år, innan BELÖNINGEN kommer. Om man inte har en rik farsa förståss, då kommer väl belöningen på en gång.

Så många planer, så många funderingar. Skiftar var eviga dag. Inga direkta planer, bara lösryckta fragment av planer. Det kommer jag inte långt med.