Nedräkning...

Nedräkningen har börjat. Värmen sprider sig sakta i min totalt utarbetade kropp. Fan vad trött jag är. Allt går på rutin. Till och med när jag ler. Jag minns hur man gör, men det ligger inget större engagemang bakom. Vet vid vilka tillfällen jag BORDE le och får liksom påminna hjärnan om hur man gör. Känns helt sjukt!

Jag måste onekligen vara en av dom ynkliga människor som påverkas nått grymt av en dålig sommar. Hade vi någon sommar? Hade vi solsken? Jag minns inte… minns bara regnet som strilade. Kläderna som blev liggandes i lådan och solskyddet som aldrig behövdes appliceras.

Det ska bli så skönt med jul och ledighet. I 12 dagar ska jag bara äta, sova, mysa med min familj, vara med kompisar och ta det lugnt. Startskott- lördagens årliga julfest med kompisar och barn.

Ser faktiskt fram emot nästa år… känns som det kommer bli ett intressant år. Många barn på gång. Det rasslade bara till i bekantskapskretsen och så började magarna växa till höger och vänster. Känns lite underligt. Alla har blivit så vuxna och ansvarstagande. Känns roligt, men samtidigt lite konstigt. Svårt att förklara, men först finns inget barn, och sen så finns det. Så stort och förunderligt, samtidigt så självklart.