Vänner...

Hur har ni det med vänner? Har ni haft människor i er närhet som ni förlorat kontakten med? Som ni saknar? Ni vet… det rinner ut i sanden och så en vacker dag så inser man att vardagen tagit så mycket tid att det blev lite tid över till att försöka hålla kontakten med alla som ni verkligen skulle velat haft tid med? Sen har det gått så lång tid att man inte riktigt vet hur man ska återuppta kontakten igen…?

Jag har flera människor som jag saknar idag. Som jag funderar mycket över. Men som jag känner att jag gjorde allt för att försöka hålla fast vid. Människor som inte orkade försöka hålla relationen vid liv. Har haft flera relationer som bara dött ut eftersom det mot slutet var en envägskommunikation. Det vill säga, det var jag som höll kontakten. Till slut så gav jag upp. Känns så himla trist. Men vad ska man göra?

Sen har vi ju dom som enbart vill och kan umgås på sina villkor och när dom har lust. Dom har jag också tappat kontakten med. Människor som man nästan måste ringa och boka en tid med, tre veckor i förväg för att en fika ska passa in. Känns inte så angeläget att försöka hålla liv i såna relationer. Men det har tagit mig ett bra tag att inse att det är lönlöst, och att jag måste våga släppa taget.

Nått som känns väldigt trist just nu är att grannarna flyttat. En kvinna som jag umgåtts med, hennes barn har lekt med mina… nu är huset tömt. Dom tog sina saker, låste dörren och for. Sa inte ens hej då. Det känns märkligt måste jag säga. Men men… om det känns bra för dom så är det väl så.

Alla ni där ute som jag faktiskt har en relation till idag. Ni som faktiskt finns där varje dag, utan vare sig krav eller villkor- ni vet vem ni är. Tack för att ni finns. Jag är så glad som har er i mitt liv. Jag är stolt över att fått lära känna er och jag lär mig en massa av er varje dag.


Lyssna till ditt hjärta, det viskar tyst till dig, så lyssna noga!