And I'm back...

Det var ett tag sen sist. Och nu stirrar verkligen sidan upp på mig. Hånflinar. ”Vad kan du rimligtvis ha att berätta, som någon skulle bry sig det minsta om”…?

Men som sagt…. Det gäller att ta tjuren vid hornen, sluta sitta och trycka i en skyttegrav. Det blir bara värre ju längre man väntar. Som att rycka bort ett plåster. Det gör lika jävla ont att dra fort som långsamt. MEN…. Det går åtminstone fort när man drar fort. Ja ni fattar vad jag menar….

Så nu sitter jag här. Har inte så mycket att berätta faktiskt. Jag har mest jobbat skiten ur mig, varit heltidsmorsa och haft en sjuk sambo som legat i fosterställning på soffan hemma och mumlat osammanhängande i sina feberdimmor. Döende… sjukare än sjukast…. Beredd att ge upp jordelivet. För en febertopp på 37,9 grader är värre än döden. Men en alvedon skulle han inte ta…..nä det ska ju till att lidas ordentligt innan man verkligen faller för trycket att medicinera sig. Tabletter är ju så omanligt....

Min 4 åring kissade i sängen. Var tvungen att hitta en ny madrass NU. Åkte till IKEA på egen hand för jag inbillar mig att det går fortare om jag får kasta mig in själv, än med två ungar i släptåg. Dessutom är det JUL på IKEA sen en dryg månad tillbaka. Detta innebär att dom har 2 miljoner kulörta kulor som min 17 månader gamla dotter fullkomligt skulle älska SÖNDER. Kändes inte så lockande. Dessutom så har jag inte råd att betala för trasiga kulor, som jag inte ens skulle vilja ha om dom var HELA.

Ringer min mamma för att höra om det verkligen var på IKEA hon köpte nya madrasser.
Får då höra att jag är taskig som lämnar sambon ensam hemma med två barn. Han är ju sjuk stackarn. Visst ja, jag tänkte inte på det. Vad självisk jag är som rusar runt på IKEA i en halvtimme för att hitta nått som min son kan sova på. Får genast dåligt samvete och åker hem. Utan madrass. För den glömde jag naturligtvis i mitt djupaste samvetskval. Så nu sover sonen PÅ min sjuka sambo nattetid. Jag undrar vad han tycker om det? Bättre så?