Vet ni… det är nått sorgligt över singlar som handlar mat. Alltså det är ju inte sorgligt att vissa människor är singlar, inte heller att dom handlar mat. Det är bara sorgligt att SE dom när dom handlar… jag tänker på det ganska ofta och så hugger det till i hjärtat när jag ser dom skava runt på affären. Med sin lilla korg. Lite planlöst och fundersamt. ”Jaha… vad fasen ska jag äta ikväll då? Kan man köpa pannkakor i 2- pack?”
När vi handlar så svämmar kundvagnen nästan över. Det är ekonomipack för hela slanten. Stora jumbopaket av det mesta. Bröd till ett helt kompani. Frukt så att jag skulle kunna öppna stånd och sälja skiten vidare. ”Ta tre betala för två- dealen”.
Igår var jag på affären och fick en ensam kvinna framför mig i kassan. I 35-40 årsåldern. Svårt att säga exakt. Hon kan ha varit 50, men likaväl 29. Jag är ingen personbedömmare på den punkten. Hur som helst… hon såg faktiskt inte så glad ut. Lite håglös. Och så handlade hon: en liter mjölk, en tomat, två bananer, en färdigmatlåda, en liten, liten chokladbit och en burk bruna bönor. Varför handlar man EN tomat?
Det kändes sorgligt. Att veta att hon skulle få äta ensam. Höll på att bjuda hem henne till vårt kaos. Men tänkte att det nog inte passar sig. Hon skulle kanske tro att jag var galen.
Jag åkte hem till min rövarkula och hon gick ensam. Det måste vara det sorgligaste som finns- att tvingas vara ofrivilligt ensam.
02 oktober 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Men tänk om hon är världens lyckligaste singel - tvärnöjd över den tomat hon köpte och sin lilla lilla chokladkaka. Ditt kaos och överfyllda vagn kanske ger en singel lika mycket ångest? tror vi ska passa oss för att gå omkring och veta hur andra har det... ;) För bakom värsta tomtebolyckefasaden finns ju kvinnor som misshandlas, män som super och barn som blir utsatta för incest. Hur det är att gå i andras skor vet vi lite om när det egentligen kommer till kritan.
Skicka en kommentar