Konsten att förstöra ett perfekt ögonblick...

Jag har sagt det förr, men det tål att upprepas….
Jag slutar aldrig att förundras över hur mycket korkade människor det faktiskt finns. Var på en anställningsintervju i måndags. Faktiskt en rätt intressant tjänst… jag kanske inte hjular av lycka, men ett helt ok jobb. Intervjun gick galant.

Tills… mannen som ska bli någons nye chef säger…”Vi fick in ett 70-tal ansökningar. Vi valde att ta in fem på intervju. En av tjejerna som sökt är höggravid. Om vi tycker att hon är bättre än dig, hur ställer du dig då till ett vikariat?”

Vad säger man? Har det brunnit i huvudet på dig? Nä, så säger man inte… man säger nått käckt och inställsamt eftersom man sitter i den absurda situation som man faktiskt gör. Man ler stort och säger ”Oja… oja… självklart”…. Sen går man hem, ringer till alla man känner och talar om vilken idiot man just sprungit på.

Kunde han fått mig att känna mig mer värdelös? Kunde han fått mig att känna mig mer som en medlem ur ett B-lag. Nä, jag tror inte det…

Vill jag jobba för en person som häver ur sig såna saker? Nä. Vill jag jobba på ett ställe där jag inte ansågs duga för en fast tjänst, men jag skulle funka ok för ett vikariat? I brist på annat typ... Nä. Vill jag ha en tjänst och sitta där och veta att jag jobbar för en tjej som aldrig ens varit där? Nä.

Och det tänker jag tala om för dom om dom ringer igen. Så det så!