...att det kunde vara värre. Idag var en sån där dag då jag bara ville bort. Ta semester från hela skiten. Lämna allt bakom mig och bara dra. Utan ett uns av dåligt samvete. Bara vara själv, få andrum, bara sitta still och stirra rakt ut på ingenting. Blockera sorlet som ständigt pågår runt omkring mig, strunta i tvätthögar, odiskade stekpannor, att lakanet i sängen är skrynkligt, att soppåsen borde slängas, hunden rastas, ungarna badas och maten till i morgon förberedas.
Fan är det så här det är att vara vuxen? Varför var det ingen som sa nått? Ska det verkligen vara så här nu- resten av mitt liv? Varför fick jag ingen varning? Detta är ju öken vissa dagar... totalt, stentorr och dammig jävla öken. Jag tror jag förgås. Jag är så trött att det känns som att ögonlocken aldrig riktigt åker upp. Som rullgardiner på halv stång.
Men... det kunde som sagt varit värre. Har en fd. kollega. Hon mår inget vidare. Gjorde ett inslag om en politiker. Åsikterna om vad som är korrekt eller inte av det som framkom i inslaget, går idag isär. Min fd. kollega har blivit stämd. Det blir rättegång. Så... hon har det värre. Hennes liv är mer än öken just nu. Mer som ett månlandskap. Det blåser jävligt kallt just nu. Och man blir skrämmande ensam när man gör en "screw up"... vill inte byta med henne just nu. Ett litet inslag. Men vilka konsekvenser det fick.
Både privat och jobbmässigt.
Det är lätt att hålla sig för skratt vissa dagar. Alldeles för lätt.
11 september 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar