Religionens paradox...

Tänkte ta som dagens tema… ”idag har jag träffat”…. Sen kom jag på att det nog inte är så intressant vem fasen jag träffar på dagarna. Min lista på vem jag SKULLE vilja träffa kan göras en kilometer lång. Men om jag någonsin får chansen att bocka av den återstår att se.

Jag skulle vilja träffa puckot bakom Jehovas vittnen. Faktiskt. Dom är här och smyger på gatan titt som tätt och lämnar fram sin lilla folder och viskar nått läskigt om den enda sanningen och paradiset på jorden och sån skit. Har flera släktingar som är med/har varit med och min pappa har varit allt annat än förtjust. Vill inte påstå att Jehovas har varit en källa till konflikter, men nog fasen väcker dom ont blod…

Förstår inte hur dom tänker? Förstår inte logiken och inte hur dom får ihop det...? Samfundet har omkring 6,7 miljoner medlemmar världen över. Låter ju inte som så himla mycket… men betänk detta…dom tror inte att världen ska gå under, utan att Gud ska komma åter och då ska 144 000 personer, få himmelskt liv och få regera med Jesus i Guds rike.

Om vi då gör en snabb överslagsräkning så innebär det att drygt 6,5 miljoner människor inte får plats. Vad ska alla dom vittnena ta vägen? Och hur fan VÄLJS dom bästa ut? Det står inget om det i deras lilla folder. Hur fan kan alla köpa detta?

Ja det är lite av det jag funderat på idag… religion är till för svaga människor, som inte vet hur dom ska leva sina liv, utan måste läsa om det i en bok. Därför är det så många som inte vågar ifrågasätta detta absurda med Jehovas vittnen? ”Sure du har levt som en rättrogen i hela ditt liv, men tyvärr så har himmelriket ingen plats för dig”…

Så där på slutet så måste det kännas helt för jävligt… but hey... shoot me if I'm wrong!