Säga upp mig från jobbet. Aldrig förvärvsarbeta nått mer i hela mitt liv. Det upptar alldeles för mycket av min tid, suger alldeles för mycket energi och lönar sig alldeles för dåligt.
Jag skulle tala om för min chef hur värdelös han är som chef, på alla plan. Och hur värdelös han är på att ta hand om personal som mår dåligt. Jag skulle uppmana honom att gå alla kurser i världen som handlar om chefsskap och sen slänga in några extra kurser om hur man känner empati, tar ansvar, löser konflikter och hur man uppmuntrar och stöttar personal som jobbar tills dom går på knäna.
Jag skulle instifta ett stort jävla pris till förmån för ensamstående mammor. För gudarna ska veta att ni fan är värda alla pengar och all hjälp i vardagen ni bara kan få. Jag är så grymt imponerad av det jobb ni lägger ner varje dag, att jag inte finner ord! Jag fattar inte hur ni orkar, hur ni pallar med allt? Jag har två barn, men lever ändå med deras pappa. Att göra allt på egen hand veta fasen om jag skulle fixa. Så en stor eloge till er. Jag är grymt imponerad och ni kommer för alltid vara mina hjältar.
Jag skulle jobba ideellt med ungdomar. Varje dag skulle jag tala om för dom hur coola och fantastiska dom faktiskt är. Anstränga mig för att se varje enskild individ och ge dom den bekräftelse dom så väl förtjänar. Det finns alldeles för mycket sopiga föräldrar idag.
Jag skulle betala alla mina skulder.
Köpa en lägenhet i New York till mina föräldrar. För det är dom fan värda.
Fixa en allt- i- allo kvinna till min syrra. Hon behöver någon som gör allt tråkigt hemma.
Sen skulle jag starta ett stort företag och ge henne ett jätteviktig jobb. Hon behöver känna sig behövd och ha en massa intressanta saker som måste göras varje dag.
Resa med mina barn. Visa dom vilken fantastisk värld vi lever i och hur viktigt det är att vi tar hand om den på bästa sätt.
Köpa en häst. Har sedan den dag la ridbyxorna på hyllan när allt annat världsligt trams kom ivägen, saknat dessa fantastiska djur och deras förmåga att sprida lugn, harmoni och gränslös kärlek.
Inhandla en Orbitreck. Är för lat för att verkligen börja träna, så jag inbillar mig att om jag har en sån maskin som står och stirrar på mig, så kanske jag i alla fall ibland samlar mod till att använda den.
Skänka pengar till forskning och organisationer som jobbar med barn som farit illa. Det finns så många behjärtansvärda organisationer som jag skulle involvera mig i att dom inte får plats på den här sidan… måste nog sålla lite kanske.
Fan nu kom jag ju på det…. Jag skulle ha passat superbt som Kronprinsessa. Hon måste ha ett grymt intressant liv. Jag är faktiskt lita avis. Inte på hennes pengar, utan på hennes möjligheter.
08 september 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
HIHIHi, annar jag lite bitterhet? Äh, jag hoppas du vinner mkt pengar!!1
Inte ett dugg! Var bara brutalt ärlig. Äh, det är inte pengarna som är viktiga, utan vad man kan GÖRA om man hade det bra ställt rent ekonomiskt sett.
Kram J.
Skicka en kommentar