Jag är inte ego av mig som person. Jag köper saker som behövs. Punkt! Är ingen slösa. Tillfällena då jag unnar mig nått fint som bara JAG kan ha användning för är lätträknade. När jag handlar så går tankarna ungefär så här i huvudet: Jag undrar om J verkligen behöver nya regnbyxor? Jag menar hur mycket kan det egentligen regna…? Det är ju snart vinter. Jag kanske ska satsa på en ny fleccetröja istället? Och behöver N verkligen det här? Jag borde nog köpa långärmade tröjor istället…
ALDRIG går tankarna så här: Ska jag köpa både ullkappan OCH dom italienska skinnstövlarna för 3000 kronor? Eller vill jag hellre ha dom där skitsnygga tröjorna och väskan från Marc Jacobs?
Men nu vill jag bara skrika rakt ut! Jag VILL vara EGO! Jag VILL ha! Jag vill ha en tröja från Odd Molly. TROTS att den kostar nästan 3000 spänn. Det är helt sjukt, jag vet. Hur kan en jävla tröja vara så satans DYR? Det är ett skämt. Men det kostar inget att önska. Klart jag inte ska köpa den. Det vore ju helt horribelt sinnesjukt.
Ibland önskar jag att jag gjorde sinnesjuka saker. Bara ibland. För min psykiska hälsas skull. En vacker dag kommer jag bryta ihop över en jävla tröja. Hur normalt är DET då?
01 oktober 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Nu har jag suttit här lääänge och läst dina rader. Vissa delar av texten har jag läst om igen...
När jag efter ett tag tittade upp blev jag medveten om tiden som gått - så snabbt. Varför - frågar jag mig. Varför stannade jag till - här finns ju nästan inga fotografier. Jag vet fortfarande inte svaret, men jag vet att din text engagerar mig.
Tack för att du fick mig att stanna till!
Skicka en kommentar