Ok… jag är bjuden till två bröllop i sommar. Har redan börjat stressa upp mig för det. Man ska klä upp sig, vara fin liksom. Kanske finare än man någonsin varit. MEN man får inte klä sig bättre än bruden, inte överglänsa henne på något sätt. Och i det ena fallet så måste jag tyvärr säga att det inte är så svårt. Att klä sig bättre än bruden alltså.
Så nu far jag runt som en sönderstressad gris mellan butikerna i stan… och surfar på Internet som en galning. På jakt efter den perfekta stassen. Den ultimata klänningen. Hade med min sambo en sväng men det var ju totalt lönlöst. ”För kort, för lång, för mycket mönster, SILVER???, tråkig, plain, städrock etc”… Adjektiven haglade över mig. Kom han med några egna förslag? Nä, för han vet inte som han själv säger. Alltså är han ett värdelöst smakråd.
En av tjejerna som ska gifta sig var här och grillade i helgen… supergullig tjej. Hon sa helt enkelt: ”Jo men visst kan man ha jeans på bröllop. I alla fall på mitt.” Och min sambo han bara LOG. Ja det är ju lätt för honom. Men jeans? Nä, där går nog gränsen för vad jag kommer släppa iväg honom i. Jag har nu drygt två månader att jaga runt på. Min sambo kommer öppna garderoben ett par timmar innan vi ska åka, och helt enkelt ta det som hänger närmast.
Sen måste jag säga att det här med vänner är speciellt. Har insett att jag har helt fantastiska sådana. Människor som gör mig jätteglad, som är närvarande och som alltid finns till hands.
Så till alla mina vänner, ni vet vem ni är, tack för att ni finns. Tack för att jag få ha er i mitt liv. Ni gör det så vansinnigt mycket lättare att leva. Tack Therese för att du är så bra på att peppa mig. Att du säger att jag visst kan. Nu sitter jag i trädtopparna en stund och tittar ut över världen. Ingenting är omöjligt.
Så nu far jag runt som en sönderstressad gris mellan butikerna i stan… och surfar på Internet som en galning. På jakt efter den perfekta stassen. Den ultimata klänningen. Hade med min sambo en sväng men det var ju totalt lönlöst. ”För kort, för lång, för mycket mönster, SILVER???, tråkig, plain, städrock etc”… Adjektiven haglade över mig. Kom han med några egna förslag? Nä, för han vet inte som han själv säger. Alltså är han ett värdelöst smakråd.
En av tjejerna som ska gifta sig var här och grillade i helgen… supergullig tjej. Hon sa helt enkelt: ”Jo men visst kan man ha jeans på bröllop. I alla fall på mitt.” Och min sambo han bara LOG. Ja det är ju lätt för honom. Men jeans? Nä, där går nog gränsen för vad jag kommer släppa iväg honom i. Jag har nu drygt två månader att jaga runt på. Min sambo kommer öppna garderoben ett par timmar innan vi ska åka, och helt enkelt ta det som hänger närmast.
Sen måste jag säga att det här med vänner är speciellt. Har insett att jag har helt fantastiska sådana. Människor som gör mig jätteglad, som är närvarande och som alltid finns till hands.
Så till alla mina vänner, ni vet vem ni är, tack för att ni finns. Tack för att jag få ha er i mitt liv. Ni gör det så vansinnigt mycket lättare att leva. Tack Therese för att du är så bra på att peppa mig. Att du säger att jag visst kan. Nu sitter jag i trädtopparna en stund och tittar ut över världen. Ingenting är omöjligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar