Dream on girl...

Måste bara säga att mäklarfirman Lagerlings i Stockholm är helt fantastisk. Eller inte firman i sig kanske, men den är säkert kanon och toppen på alla sätt och vis… men nu syftar jag mest på hemmen dom säljer. Vilka våningar, för man får ju inte säga lägenheter. Det är inte tillräckligt fint att säga lägenhet. Man ska säga vååååning, lite posh så där. Men faktum kvarstår. Dom säljer hem som jag själv skulle vilja bo i. Som jag kanske, i ett riktigt desperat och lätt överilat ögonblick skulle MÖRDA för. Om jag hade obegränsat med pengar, if money wasn’t an issue, en hemhjälp som plockade och dammade dygnets alla timmar, så skulle jag också kunna bo i ett hem som ser ut som något taget ur ett riktigt dyrt och glassigt magasin. Med kuddar i sofforna som är sydda av tyg som kostar 900 kronor metern.

Men… nu har jag småbarn. Barn som kissar i sängen, river ut 500 plastpåsar ur ett skåp, men aldrig stoppar tillbaka dom, barn som målar på väggarna och lämnar smutsiga avtryck på fönstren, barn som spiller i soffan trots att jag sagt att dom inte får sitta där, barn som sprider saker över ett helt hus så att det ser ut som att någonting har exploderat. Mina fina barn…

Fan vad snyggt en del har och jag blir så jäkla avundssjuk… och då bor jag ändå i ett helt nybyggt hus. Fick det precis som jag ville ha det. Men det var DÅ, nu har det gått två år. Dags att göra om… min sambo kommer bli galen. Fröken rastlös… det är jag det.

Vågar inte lägga in några bilder, för då blir jag väl stämd. Men om ni är nyfikna så gå in och kika. Det är en upplevelse att få se hur man kunde bo om man hade 30 – 40 miljoner som låg och skräpade någonstans.