Jag älskar blommor. Är hemskt svag för det. Favoriten är orkidéer. Tätt följt av tulpaner, ranunkler och gerbera. Inte nödvändigtvis i nämnd ordning. Det är nått tidlöst över dessa blommor, skört och sinnligt. Väldigt kvinnliga blommor på något sätt. Är inte vidare förtjust i rosor. Känns hemskt 80- tal, brist på fantasti.
Och så tycker jag att dom dör så vansinnigt fort. Dagen efter att man fått dom så slokar dom. Ytterligare en dag på bordet så ser dom ut som eterneller.
Jag ska börja göra som min gamle chef. En man som närmar sig 40 med stora kliv. Singel och hemskt intresserad av vackra saker. Han köpte alltid blommor till sig själv. Varje fredag innan han gick hem från jobbet. Oftast höga, pampiga, vita liljor. Dom skulle han ha i sin stora golvvas. Det tyckte jag var så coolt. Att en man kunde köpa blommor till sig själv. Bara därför att. Och helt utan att tycka att det kändes fånigt. Han äger en antikaffär i Stockholm nu för tiden. Jag ska baske mig hälsa på honom en vacker dag. Måste ta reda på vart den är bara...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar