19 maj 2007

Dagen då smockan hängde i luften...


Ok, jag har sagt det förut, men det tål att upprepas. Inte mycket som verkligen irriterar mig numera, men det finns gränser för vad man pallar med utan att bli totalt mental. Så galen att man bara vill skrika och slåss. Hade en sådan dag på IKEA igår. Var där för att inhandla knoppar till handdukarna i badrummet. Hade med mig min väninna T och mina barn. So far so good. Redan i bilen dit börjar äldsta ungen tjata om bollhavet och jag svarade: ”Men du, förra gången vi var där fick vi hämta dig efter 12 minuter. Du tyckte ju inte att det var kul.” Exakt 12 minuter är vad det verkar ta att förflytta sig så långt bort från bollhavet man kan komma, men ändå fortfarande befinna sig på IKEA. Grymt irriterande att tvingas gå hela vägen tillbaka redan efter 12 minuter. Att behöva tränga sig emellan kundvagnar, barnvagnar, lastpallar och allt annat skit som JÄMT står i vägen i herr Kamprads Mecka.

Men killen stod på sig:” Jag VILL vara i bollhavet mamma. Jag ska inte ropa på dig. Jag looooovar” Sagt och gjort, vi tjeckade in honom i bollhavet. Det är lite så det känns faktiskt. Man fyller i lappar och får stämplar och en klämma som visar att jag minsann äger ungen som har en hund på handen. Så att man inte får med sig någon annans unge hem sen. Gud förbjude att det hände, det vore ju jättehemskt!! Denna gång tog det hela 15 minuter innan det rasslade till i högtalarna och en snorkig kvinna meddelade att ”J minsann vill att mamma kommer”…

När jag så kommer dit så har jag glömt KLÄMMAN med hundsymbolen. Kvinnan bakom disken upplyser mig drygt och snorkigt att: ”Du måste ha KLÄMMAN, annars får du inte hämta ut honom.” ”Men snälla du sa jag, han sitter ju där på bänken, jag kan ju TA på honom, han vinkar och det är exakt 15 minuter sen jag pratade med dig sist. Kan jag inte lämna klämman när vi går UT?” Kvinnan himlar med ögonen åt mig, samtidigt som hon petar naglarna, och säger: ”Det spelar ingen roll. Du måste ha klämman”.

Just DÅ, i det ögonblicket kände jag mig som 4 år. Totalt till intet gjord. Och då blir jag förbannad. Så jag stegade iväg genom hela jävla IKEA igen och hämtade klämman. Drämde den i disken och slet upp ungen från bänken. Då säger kvinnan: ”Du måste sätta på honom skorna innanför grinden”… Jag svarade med all önskvärd tydlighet: ”Du, jag sätter på honom skorna vart fan jag vill. Om han så ska gå hem utan skor, så är det nått som JAG rår över, inte du”.
Sen önskade jag henne en trevlig helg.

Man kan ju tänka sig att min sopiga dag på IKEA slutade där, men icke. I rask takt fick jag sen avverka ytterligare ett fenomen som jag fullkomligt hatar. Och det är folk som inte kan köra bil. Påstår inte att jag vare sig kan eller brukar köra som bröderna Schumacher, men jag kan åtminstone trafikreglerna och visar både respekt och vanligt folkvett i trafiken. Dom flesta gör inte det idag märkte jag igår.
Det var fullkomligt kaos på parkeringen. Vet inte om det berodde på det dåliga vädret eller för att det är långhelg. Men hela min kommun, grannkommunen och halva Dalarna var där igår. Och ingen, jag menar verkligen INGEN tänkte släppa ut mig från parkeringen. Minst 30 bilar åkte förbi, utan att stanna till för att släppa ut mig, vilket jag personligen alltid försöker göra, utan dom tog på sig skygglappar hela bunten och stampade gasen i botten. I detta läge så skulle min pappa säga: ”Du måste vara lite aggressiv hjärtat, kör ut en bit, kläm dig före”… Men jag insåg snart att det bara skulle resultera i en uppskrapad sida på bilen och en vansinnig sambo. Så jag sket i det och blev stående. Bakom mig växte kön och till sist var hela parkeringen blockerad, med sedvanliga tutningar till följd. När jag väl kom ut så var jag så förbannad att jag lätt skulle ha kunnat sparka in tänderna på någon. Men det gör man ju inte för man är ju tjej, snäll och timid och dessutom så har jag inte tid att avtjäna straff för misshandel. Jag har ju två barn för fan.
Vet med mig att alla fula ord som mina barn kommer häva ur sig hädanefter kommer direkt från mig. Speciellt ”din feta jävla kossa”… inget jag är stolt över, men det funkar inte lika bra att säga ”det råder ett visst kaos här” när hjärna är helt svart…

2 kommentarer:

Anonym sa...

IKEA är intressant. Det går inte att åka dit utan att åka därifrån med 50000000000000000 värmeljus och en blitzkrig huvudvärk. Men det är fler än jag som krisar ihop och det är intressant att studera andras beteenden. Hade gärna sett när du svor åt tjejen vid bollhavet.

Det kan vara befriande att få vara otrvlig mot folk.

Johanna sa...

Ja visst är det en befrielse ibland?! Men till mitt försvar så hade jag ALDRIG svurit åt henne om hon inte varit så jäkla otrevlig.;)
Men det är som du säger... det är nått med IKEA. Det sitter i väggarna liksom. Alla krisar förr eller senare ihop på IKEA.