Skämmes för fan!

Var på Plantagen igår. Första soliga dagen på typ 3 veckor här. Det var KAOS. En miljon människor hade bestämt sig för att köpa fula hängkrukor med skrikande röda och lila blommor i. Jag skulle bara ha ett träd. Står i kassan. DÅ som en blixt från en klar himmel lyckades en kvinna förstöra resten av min fina söndag. Även den här dan, känner jag nu när jag ska berätta.

Hon står i kassan bredvid mig, köper morsdagsblommor. Har en liten, blond pojke med sig som gråter förtvivlat. Han kan ha varit runt 3 år. Söt som socker, men så förtvivlat ledsen. Inget konstigt med det tycker man ju. Ungar gråter hela tiden känns det som ibland. Kvinnan såg ut att komma från något land i öster och pratade för mig, på ett helt obegripligt språk, med pojken. Plötsligt så ger hon honom en örfil och sliter tag i hans arm. Hon skriker så att spottet riktigt fräser. Under loppet av 5 minuter så hinner hon sen slå honom två gånger till. En gång över munnen och sen över huvudet så att han tappar sin lilla keps. Det gick som stötar genom kroppen på mig. Började må fysiskt illa och ville bara kliva fram, ta henne i armen och vråla: Vad fan gör du? Man får inte slå barn. Är du inte klok på en enda fläck?

Men jag stod så jäkla dumt till, i en kassa bredvid och när jag såg på folk runt omkring så verkade dom totalt oberörda. Det gjorde mig vansinnig. Jag bad kassörskan skynda sig för jag ville hinna tala om för kvinnan vad jag tycker om människor som henne. Men jag hann inte upp henne på parkeringen heller. Dom åkte precis när jag kom ut.

Man slår inte barn. Punkt! Det spelar ingen roll hur trött och less man är, man slår inte barn. Inte ens om dom tjatat om glass i tre dygn. Det finns inga ursäkter. Jag grät i bilen hem. Den kvinnan är den lille pojkens hjälte. Tryggheten och kärleken i livet. Vad har hon för rätt att ta det ifrån honom? Vad har hon för rätt att slå honom på det där viset? Skämmes för fan!

Skrev en lång insändare till vår morgontidning här. Kanske läser hon det. Kanske läser någon som vet vem hon är. Ser jag henne igen så ska hon fan få.

Lova mig att ni markerar när ni ser någon slå sina barn? Lova att ni lämnar det där jävla trädet i kassan och vrålar till henne så att hennes fula, gula sönderblekta testar, kallat hår, står rakt upp. Jag gjorde inte det, för jag blev så chockad och paff. Men aldrig mer. Jag skäms! Jag borde ha gjort det, jag borde ha slagit armarna om den där pojken. Visat medmänsklighet. Men… jag hade ju ett jävla träd att betala. Gud så jag skäms!