Helgen som gått....

Idag har jag varit och ridit med en kollega från jobbet. Har ridit sen jag var barn, men nu var det ett tag sen. Och DET känns. I morgon kommer jag vara förlamad i kroppen från midjan och neråt. Eller iallafall gå högst märkligt och jag kommer klaga nått enormt och tala om för alla som orkar höra på, även dom som inte bryr sig ett jävla skit, om hur ont jag faktiskt har. Och så kommer jag säga nått töntigt i stil med "tänk jag visste inte ens att jag hade muskler där"...

Denna helg har jag insett en del saker. Jag börjar få rynkor i ansiktet. Det gör mig lite ledsen för jag anser ändå att jag är rätt ung. Har drömt om att jag tog botox i natt. Det blev helt fel. Something went very, very wrong!

Jag har funderat över varför så många unga kvinnor som jag känner, mår så otroligt dåligt på sina jobb? Kom inte fram till något bra, eftersom dom alla jobbar inom olika yrken och jag kunde inte hitta nån gemensam nämnare... mer än att dom alla är unga och ambitiösa.

Sen har jag pratat plastikoperationer med en kompis. Inget konstigt med det, det har jag gjort förr. Men nu har jag insett att för en del så är det som att gå till tandläkaren och för andra är det VÄLDIGT kontroversiellt. Det märkliga är att dom kvinnor som jag känner som av naturen är välsignade med en Baywatch hylla är ganska kritiska till detta fenomen. Till saken hör att jag sjäv kan tänka mig att lyfta mina taxöron. Hade en liten, liten a-kupa innan jag fick mina barn. Av dom är det inte mycket kvar. Dom kröp liksom in i bröstkorgen och försvann efter att jag ammat klart lilltjejen. Min mamma säger: "Men det är väl inget viktigt! Ditt värde sitter ju inte i dina bröst". Lätt för dig att säga som är 63. Jag är ändå bara 32, svarade jag. Ska jag ha det så här resten av mitt liv?

Hur som helst... mina kompisar med barm har uttryckt följande:
Det är omoraliskt, det är farligt, det är dyrt, det kan gå fel, sillisar är fula, hårda och overkliga.

Sen har jag kompisar som faktiskt har sillisar. Och dom säger: Det bästa jag gjort. Jag skulle gjort det tidigare om jag vetat att jag skulle få bättre självförtroende av det, om jag vetat att dom skulle ha fått mig att sträcka på mig, istället för att gömma mig alla dessa år.

Så helgens moraliska dilemma är alltså: Sillisar eller inte? Och i såfall varför?