Konsten att skvallra...

Det finns en egenskap hos människor som jag tycker ganska illa om. Det är konsten att snacka skit. Eller skvallra. På mitt nuvarande jobb, så har det genom åren hänt en hel del saker. Det gör det ju liksom på alla arbetsplatser och utan att gå in på vad som hänt så kan jag bara säga att det är nog inget som förmodligen inte utspelat sig även på din arbetsplats. Fast… det beror lite på vart man jobbar kanske. Saken är den att jag är totalt ointresserad av just skvaller. I alla fall skvaller vars enda funktion är att kasta skit på någon annan. På mitt jobb har det hänt en massa smarriga saker genom åren, men det har jag klurat ut först ett halvår efter att det har hänt och det sen länge är passerat och glömt. ”Men herregud, visste inte du det?”, är nått som jag ständigt får höra. Jag är väl för onyfiken? Har människor i min omgivning som vet ALLT om folk. När någon bråkat med sin partner, om någon har struliga ungar, när någon har taskig ekonomi, när någon varit på toan och skitit. Jag blir illa berörd av sånt.

Jag blir irriterad på människor som i en och samma mening kan säga saker som: ”Jag vet att hon är typ min ALLRA bästa vän, men hon är så…..”. Jag kan jag inte låta bli att tänka: ”Om du nu sitter här och spyr ur dig såna här taskiga saker om din allra bästa vän, vad fan säger du då inte om mig till kreti och pleti, så fort jag vänder ryggen till?”. Jag ryser vid blotta tanken. Varför gör folk så? Vad är det som gör att man utan att blinka kan sälja ut en människa som man påstår sig hålla av?

Det tråkiga är att jag blivit lite vaksam. Jag är i grunden en öppen och ärlig person, men jag har börjat vakta min tunga, väger mina ord. Säger inte vad som helst, till vem som helst. För jag vet att det sprider sig som en löpeld över bygden. Saker som jag sagt i förtroende blir plötsligt allmän egendom. Det tisslas och tasslas. Därför uppskattar jag min familj och nära vänner enormt. Dom är en ständig källa till skratt, uppriktighet och framför allt förtroende. Jag vet att jag kan säga vad som helst till dom och det stannar där.

So… without further ado…

Älska dom du kan.
Rör vid dom du kan nå ut till.
Låt dom andra gå....