Det spretar...

Det känns lite som att min blogg spretar. Den har ett liv utan riktning och mening. Dom flesta har ett mål med sitt bloggande. Dom skriver om något specifikt, ett intresse, en mani. Jag har många saker som intresserar mig, saker som jag tycker om. Men ingen mani. Inget som jag känner att jag skulle kunna skriva spaltmetrar om, dag ut och dag in.

Det verkar vara på modet att skriva om inredning just nu. Och trädgård. Vilket är jättetrevligt och himla mysigt. Men allt känns redan skrivet. Jag har inget mer att tillägga. Vill dessutom inte visa upp mitt hem för kreti och pleti eftersom det här är Internet och mitt hem är min borg. Högst privat.

Borde kanske skriva om extrem sporter? Om hur adrenalinet pumpar, hur kroppen pressas till dess absoluta yttersta? Om hur skavsåren ruttnar, blodet sprutar och hjärnskakningarna som avlöser varandra? Det vore ju skitkul! Men… vad vet jag om extremsporter? Jag cyklar till jobbet. That’s it!

Så vad återstår då? Jag hade lovat mig själv att aldrig ta upp detta. Svurit på att aldrig nämna hans namn. Men nu gör jag det ändå… Alex Schulman.

Vad är grejen? Han verkar sjukt populär. Jag har aldrig riktigt fattat varför? Han skriver bara en massa fula ord. Beter sig som en 12- åring och tycker att det är coolt att skriva om hur han kaxar upp sig mot p-lisorna i Stockholm. Anekdoter som för övrigt mest är påhittade. Vem som helst kan hitta på.

Förstår inte hur Aftonbladet kan betala honom det dom gör? En människa på 30+ som tycker det är roligt att kalla folk för ”bajsmänniska”? What’s up with that? En man som skrattar åt sina egna skämt? Jag ryser…

Jag måste fundera…