Var på konstutställning genom jobbet igår.
Svävade därifrån med ett saligt leende på läpparna.
Hade inte tid att stanna kvar och dröja vid alla vackra föremål eftersom jag var där på ett jobb. Skynda, skynda... alltid bråttom, deadline, deadline. Stressad och upp i varv, med svetten klibbande utmed ryggen.
Men så plötsligt så var han bara där. Bertil Vallien. Denne fantastiske man. Mångskapare och kreatör, med hela färgspektrat intakt och en fantasi som spränger alla gränser. Vilka vackra saker. Nästan så att man ryser. Svårt att ta in att det är glas man tittar på. Svårt att förstå hur han kan se redan INNAN han börjat blanda materialen, precis hur vackert det kommer att bli. Svårt att låta bli att sträcka fram handen för att försiktigt känna lite, peta på det blanka och allt det skrovliga. Skirt och tungt på samma gång. Det hårda och lite fula, blandas med lätthet med färg och sinnlighet. He's the man Bertil! Det är bara så...
Måste gå dit igen. På egen hand. Och sukta. För om jag hade pengar... Tänk han har liksom saker utställda på The Met i New York. Hur coolt är inte DET? Ibland blir man stolt för att man är svensk.
Så enkelt är det. (foto: Göran Örtegren)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar