Nippon...

Det är varmt ute. Termometern kämpar sakta och segt upp mot 33 dallrande grader. Det är så varmt ute att luften bränner mot huden. Man kan liksom nästan ta på den. Och även om man viftar runt i den med handen, så är det fortsatt lika varmt. Som att stoppa handen i en ugn. Men nu kan vi vara ute i alla fall. Det är underbart att regnet tagit en vilopaus.

Då dyker genast nästa problem upp. Vi bor i hus. Myrorna har flyttat in. Mina sambo får krupp på dom. Min son tittar mest på myrorna när dom kommer promenerande, sen stampar han på dom, lägger dom i en burk och ställer burken på köksbordet. Säger sen stolt och lite triumferande: ”Mamma jag ska spara dom. Hur många har jag dödat” Och så måste jag räkna dom. ”Fyra" sa jag i morse.
”Är det mycket?” kontrade han då…

Som sagt, min sambo är inte överdrivet förtjust. Men det är inte så många. Han får det att låta som att hela stacken har flyttat in och trampar runt i vårt vardagsrum. Jag har kanske sett 10 stycken på lika många dagar. Men nu har sambon köpt NIPPON. Det är starka grejer det, kära vänner. Ungefär lika stolt som sonen uttryckte sig, sa min sambo idag: ”Nu ska vi bli av med myrorna. Jag har köpt Nippon hjärtat. Det tar dom med sig ner i boet och det dödar ALLIHOPA”…

Då fick jag dåligt samvete. På riktigt. Sa lite lamt: ”Ja vad bra, men måste vi verkligen döda en hel jävla koloni, bara för att vi har 10 myror i vardagsrummet?” Min sambo stirrade tomt på mig. Rynkade på ögonbrynen och sa: ”Jag förstår inte vad du menar? Hur ska vi annars göra?” Jag upprepade, mycket långsamt… ”Måste vi döda en hel koloni? Det känns så olustigt” Insåg med ens hur löjlig han tyckte att jag var. Och bara för det så vägrar han nu att tala om vart den där jävla Nippon burken står. Så om det finns någon där ute som läst på förpackningen… vart ska burken stå? Jag ska inte slänga den… bara kolla på den. Jag lovar!