Brev till Mille...

Det är så synd om våra mördare här i Sverige. Dom far verkligen illa. Lider i det tysta. Ignoreras och hånas. Spott och spä får dom ta emot. Dom får säkert ingen mat heller. Och inte får dom röka på sitt rum och så måste dom sova i jättesmala sängar. Fy satan alltså. Det är så synd om dom att jag blir alldeles tårögd. Jag menar… bara för att man begått ett mord eller två, så betyder ju inte det att man är en dålig människa. Eller hur?

Anna Linds mördare Mijailo Mijailovic ska ha drabbats av ett livshotande tillstånd på Kumlaanstalten. Enligt en anmälan till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd fick han i vintras en blodpropp i lungorna. Oj då, säger jag.

Mijailovic påstår att han var nära att dö i januari och anklagar nu läkarna vid anstalten för att ha ignorerat hans livshotande tillstånd. Mijailovic säger vidare att han fick tjata för att anstaltens läkare skulle ta honom på allvar. Oj då, säger jag. Det var inte bra.

Stackars lille Mille! Har dom varit dumma mot dig? Du får nog anmäla dom för nått.

För inte kan det väl vara så att dom satt och hoppades att proppen skulle få dig att falla död ner? Nä, det kan jag verkligen inte tro. Du som är så snäll och go. Social och trevlig. En verklig medmänniska. Någon man skulle vända sig till när man var i nöd.

Jag för egen del har hela tiden trott att Anna Lind sprang på din kniv på egen hand. Du stod ju liksom bara där. Stackare. Ett offer. Med blodpropp.

Génevekonventionen har säkert nått i sina stadgar som du kan anmäla dom för. Ring Peter Ahltin... eller ännu bättre... Stadsministern. Han gör många besök på diverse platser nu för tiden. Han har säkert tid att ta en sväng förbi dig. Han har ju mycket att säga till om. Kan säkert tillsätta en utredning eller nått.

Och du, ta hand om dig! Det vore SÅ synd om du fick en blodpropp till. Kramiz!